Välkommen till pausen i Almedalen.

En stunds reflektion.

Almedalen är fyllt av röster, debatter och ständiga intryck. Här inne är det tyst.

Ta ett djupt andetag. Vad rör sig i dina tankar när bruset stängs ute? Här samlar vi anonyma reflektioner från veckan – en digital gästbok för det som faktiskt betyder något.

Några tankar på vägen.

Innan du skriver, stanna upp vid någon av dessa frågor. Låt dem landa, eller ignorera dem helt.

Om du skalar bort alla andras åsikter och sälj-pitchar idag – vad säger din egen röst?
När veckan är över och scenerna monteras ner – vad är det viktigaste vi egentligen borde ta med oss härifrån?
Vad är det vi undviker att prata om, men som alla egentligen tänker på?

Gästboken

”Har sprungit mellan seminarier sedan 07:30. Alla på scenerna pratar om hållbarhet, men ingen pratar om mänsklig hållbarhet och hur trötta vi är. Den här bänken är det bästa som hänt mig idag. Tystnaden är otroligt underskattad.”
– PR-konsult, 38

”Hittade hit av en slump när telefonen visade 8%. Ska egentligen på ett seminarium men just nu sitter jag här och inser att jag inte alls vill resa mig. Detta blev en välbehövlig vila!”
– Förstagångsbesökare

”Kollegor frågade vad jag höll på med. Jag sa att jag ”laddade”. Telefonen stod i 34% men det var mest jag själv som behövde det. Vilken skön idé den här platsen är.”
– Laddad paneldeltagare

Ordet är ditt.

Dela en spaning, en känsla, en tyst insikt eller bara ett ord. Ingen dömer, ingen vet vem du är. Din tanke blir en del av Almedalens kollektiva andetag.

”*” anger obligatoriska fält